Utredande text i svenska 3 (2026): så skriver du ett pm som når C eller A

I nationella provet i svenska 3 och svenska som andraspråk 3 är den utredande texten ett pm: en sammanhängande text i tre delar: problemformulering, utredning och slutsatser (eller en jämförelse), byggd på minst två källor ur ett texthäfte. Den bedöms på innehåll, disposition och språk och stil. Matrisen skiljer nivåerna bland annat på hur fokuserade referaten är, hur tydligt källorna anges och om slutsatserna är ett utvecklat resonemang som bygger på referaten.

ProSyllabus är en fristående studiesajt. Vi samarbetar inte med och företräder inte Skolverket, Uppsala universitets provgrupp (som gör det nationella provet i kurs 3), Universitets- och högskolerådet (UHR) eller någon kommun. Reglerna på sidan är citerade eller sammanfattade från deras egna sidor. Upplägg och datum bestäms av provgruppen, Skolverket och skolan, och det är läraren som bedömer och sätter betyget.

Provgruppen skriver att uppgiftens frågeställning ska återges i ditt pm, och att det rekommenderas att använda den presentation av frågeställningen som finns i uppgiften. Den som följer den rekommendationen har enligt kommentaren automatiskt en inledning på den högre nivån för disposition [officiellt: uu.se, kommentarer till delprov A]. Egna tilläggsfrågor bredvid uppgiftens beskrivs som olämpliga men inte som ett hinder. Du kan också inleda med en tes som besvarar frågan; då räknas tesen som frågeställning.

Läs frågan noga. Har den två led, som ”varför är X så populärt och samtidigt så kritiserat?”, måste båda leden beröras i slutsatserna för att lösningen ska kunna godkännas [officiellt: uu.se, kommentarer]. Ber uppgiften om likheter och skillnader är slutsatserna en jämförelse.

För den lägsta godkända nivån krävs minst två källor som är relevanta för frågeställningen. Fler källor ger oftast en rikare beskrivning, men det finns inget formellt krav på fler [officiellt: uu.se, kommentarer]. Kravet på urval, eller sovring, ökar med nivån: på den lägsta nivån kan referat godkännas även om de delvis är irrelevanta, medan beskrivningen på de högre nivåerna ska ha tydligt fokus på frågeställningen. I matrisen för svenska 3 ska beskrivningen på högsta nivån vara skickligt utförd.

• Välj de delar av varje källa som hjälper dig svara på frågan, och hoppa över resten.
• Sortera gärna efter innehåll eller perspektiv när uppgiften gäller en jämförelse; provgruppen beskriver det som ett medvetet val, medan en källa per stycke är den vanligaste modellen.
• Var rättvisande: en text som tillskriver källan fel åsikt drar ner innehållet, även om språket är bra.

Läsaren måste få veta när du stöder dig på en källa. Provet kräver inget särskilt hänvisningssystem; det viktiga är att läsaren ser vad som är hämtat varifrån [officiellt: uu.se, kommentarer]. Vad det innebär nivå för nivå:

Referatmarkörer håller isär rösterna. Provgruppen beskriver att hänvisningar vanligtvis förtydligas med referatmarkörer, men att upprepade parentes- eller fotnotshänvisningar också kan påminna om avsändaren. Exempel på markörer (vår lista): enligt X, X menar att, X framhåller, X konstaterar, X ifrågasätter, X pekar på, i artikeln ”Y” beskriver X. Variera dem, och skilj tydligt på vad källan säger och vad du själv drar för slutsats.

Skriv med egna ord. Att foga samman långa ordagranna avskrifter godkänns inte; att bara byta enstaka ord är en olämplig metod som kan godkännas på den lägsta nivån om det ändå tydligt märks att källtextens språk har bearbetats; på högsta nivån ska källtexten inte enkelt gå att känna igen i referaten, och ett enstaka misstag påverkar inte bedömningen. Citat ska på den mellersta nivån till största del återge specifika eller centrala formuleringar, och i svenska 3 bör de på högsta nivån vara få och väl valda [officiellt: uu.se, kommentarer].

Slutsatserna ska besvara frågeställningen och vara begripliga för läsaren. På den lägsta nivån ska de delvis bygga på referaten, vilket provgruppen beskriver som att läsaren ska känna igen tankegångarna från referaten; ett svar som bygger på bara en refererad källa räcker inte. Att bara upprepa referaten eller räkna upp isolerade delsvar kan stå i vägen för de högre nivåerna, där slutsatserna ska presenteras i ett utvecklat resonemang som i huvudsak bygger på referaten [officiellt: uu.se, kommentarer].

För högsta nivån ska resonemanget vara väl utvecklat, tydligt bygga på referaten och vara nyanserat. Nyanserat innebär främst att undvika kategoriska och ensidiga slutsatser. Provgruppen nämner att ett vanligt sätt är att föra in garderingar, reservationer eller förtydliganden av hur säkra och relevanta slutsatserna är, och att slutsatserna kan behandla flera svar eller läggas fram i flera led.

• Proportioner: huvudtexten ska vara störst; inledningen och, i regel, avslutningen kortare.
• Inledning: presentera ämnet, syftet och frågeställningen. Uppgiftens egen presentation räcker.
• Avslutning: återknyt till frågan och svara med stöd i referaten. Ingen ny information från källtexterna (egna kompletterande resonemang går bra); en ”knorr” behövs inte. Markera gärna avslutningen, till exempel med ”Sammanfattningsvis”.
• Stycken: markera nytt stycke med indrag eller blankrad. Bara radbyten godtas på lägsta nivån men inte högre.
• Underrubriker är i regel inte nödvändiga och kan göra texten mindre sammanhängande.
• Ordantalet 600–800 är en rekommendation och används inte som mått vid bedömningen.

Provgruppen beskriver tre sorters textbindning som skapar röd tråd: referensbindning (variera substantiv och pronomen och använd ord från samma ämnesområde), tematisk bindning (gå från det kända till det nya, så att slutet av en mening blir början på nästa) och konnektivbindning (sammanhangssignaler som visar motsättning, tillägg, orsak och verkan). Sammanfattande, kontrasterande och framåtpekande konnektiver beskrivs som ofta extra viktiga, och en första mening som kopplar stycket till föregående stycke eller till frågan hjälper läsaren [officiellt: uu.se, kommentarer].

Texten ska vara saklig: din egen inställning ska inte lysa igenom, till exempel som recenserande kommentarer om källtexterna. Att skriva ”jag” är däremot förenligt med vetenskapligt skrivande, och i slutsatserna kan det vara lämpligt för att visa vilka resonemang som är dina egna [officiellt: uu.se, kommentarer]. I svenska 3 kräver den lägsta nivån att språket i huvudsak följer skriftspråkets normer; enstaka normbrott drar inte ner bedömningen, men frekventa satsradningar kan. För C ska språket vara klart och bära resonemanget, och för A välformulerat med precision i ordval och uttrycksformer.

I svenska som andraspråk 3 har matrisen egna språkliga formuleringar, och provgruppen betonar att bedömaren inte bara ska leta fel utan också se textens språkliga styrkor. Mer om det i guiden om prövning i SvA 3.

Se fem bedömda elevtexter i svenska 3 och svenska som andraspråk 3, med betyg per aspekt, i nationella provet i svenska 3: exempel.